Ankäggpremiär.

Agnes, vår myskankshona, har lagt några ägg under hönsredena. Vi vet inte om det är som hon sparar redan, det är lite tidigt att säga. Jag tycker att det verkar tokigt av henne att lägga dem där i det stojiga hönshuset, jag tror hon kommer välja en annan plats att ligga och ruva på. Det märker vi. Hur som helst var äggfantasterna i familjen (läs alla utom jag) tvugna att testa ett av äggen. Det var lite större än ett vanligt hönsägg. Skalet var lite gråare, men betydligt hårdare och tjockare. Gulan var mycket större än i ett hönsägg och äggvitan blev otroligt fluffig och porös vid stekningen. Smaken? Jättegott var betyget.

Ankorna själva har mer och mer börjat bo in sig. De går långa promenader och kan skådas på så avlägsna platser som vid vägen till Kullen och gärdesgården mot samhället. Oftast är de på gården, särskilt om någon av oss är ute. Då kommer de och inspekterar vad vi gör. Annars hänger de gärna ute på åkrarna. Igår när jag och Tove var ute för att titta till gästhuset (enligt Tove hennes hus, vi får se hur det går när det är dags för första övernattningen där, om hon tillåter det eller inte) hittade vi ankorna där, bland bikuporna.